Trä och metallslöjd

Några korta ord från Trä och metallslöjdsmajjen.
Det känns som igår, när jag flyttade in med trä och metallslöjden igen i vår lilla slöjdbod. En slöjdbod där trä och metallslöjden huserar i 2 terminer på varandra i följd och textilslöjden sammaledes. Det har varit trä och metallslöjd alla vardagseftermiddagar sedan terminsstarten. En dag med två grupper efter varandra till och med. Det är skolans treor, fyror, femmor och sexor som får ha slöjd. Att slöjdboden är så pytteliten har sin givna fördel i att det inte går att ha så stora grupper. Den rymmer max 8 barn per lektion och i just ämnet slöjd så passar det jättebra. Med större grupper så skulle barnen få vänta på hjälp alldeles för länge. Bilar, båtar, lådor, skålar, djur, gubbar och måttstockar om vart annat. Det är idel positiva barn som äntrar slöjdbodstrappen, drar på sig skoskydd och förkläden och står sen och stampar likt tävlingshästar, ivriga att få sätta igång med att såga, spika, borra, slå med träklubba på en skölp, bygga och konstruera. Alla barn får känna att de faktiskt kan. Det går att slå i en spik, skruvdragaren är inte farlig, den japanska träsågen funkar och det blir spikrakt när vi sågar med gersågen eller i såglåda. Det är en härlig känsla tror jag att få övervinna sig själv och se att idogt arbete lönar sig. När ditt barn står där med en fyrkantig bit Lind i handen och jag talar om att det ska bli en skål, så ser jag idel tveksamheter i barnets ögon. Jag brukar ligga lite före och tillverkar en skål själv, för att barnet ska se att det faktiskt går. Det funkar ju faktiskt, även om det skulle ta 5 lektioner så brukar resultatet alltid bli en fin liten skål, oftast rundad, raspad, urgröpt, slipad och fin. Ett väldigt direkt och fint sätt att faktiskt se att eget arbete lönar sig. Glad påsk hälsar Janne