19 år på skolan

Tänk dej in i det här. Den här höga vederbörande, dvs typ kock, husfar, it-ansvarige, slöjd och hemkunskapsmajister Janne har arbetat på samma! arbetsplats i !!!-nitton, ja jag säger 19 år –och hur snabbt gick inte det. Jag var lika gammal som många av skolbarnens föräldrar när jag startade min anställning på Ekoskolan i januari 2000. Min yngste och tillika son, som idag är 31 och tvåbarns far, gick i åk 5!
Åren har gått snabbt –alldeles för snabbt. Det har varit ett omväxlande arbete i ständig förändring/förbättring.
Den stora anledningen till att jag valde att börja arbeta på vår fina skola var att jag insåg att jag faktiskt kunde göra något, inte reformera världen, -ändra allt, utan att jag faktiskt i egen hög person skulle kunna påverka. I alla år har det funnits barn som behövt en vuxen att stödja sig mot, i alla år har det funnits skäl att ”predika” mitt ledord: ”Barnen först” och det har varit lätt. Alla lyssnar när man påminner dem om det faktum att det faktiskt är barnen som kommer först.
Jag är ingen världsmästare, inte ens halvduglig, men jag försöker i alla fall att, göra tillvaron så bra som möjligt för skolbarnen under skoltid och dessutom hjälpa till att hålla vår planet bo-bar/hållbar.
Jag har haft det så attans roligt under mina år här på skolan. Att nu i backspegeln kunna titta tillbaka på alla åren är en fest. Jag har älskat alla utmaningar. I början att laga mat på en vanlig hemmaköksspis. Med maten i 2 små hemmakylskåp och en liten frysbox. Att bära vatten i 4 års tid för att skolans vatten var odrickbart -ett sk. relikt vatten som smakade järn, mangan och salt. Bara grejen att få lära barnen lite vanligt folkvett, som att tex ta maten ur skålar och bjuda varandra och dessutom se till så att maten räckte laget runt. Att införa matvärdar som dukar, presenterar maten, fyller på och sen snyggar till efter maten…
Jag har haft olika chefer, en del som givit mig ansvaret helt själv, några som struntat i vilken, någon som hjälpt mig på traven och sen någon som gjort som jag velat. Tänk i alla fall att det har fungerat.
Sedan år 1997 har skolan varit en ren föräldraförening. (De första tre åren var skolan ett personalkooperativ, bestående tre damer som startade skolan). Personalen på skolan bär en stor del av äran för att skolan har fungerat. Skolans ide, profil har alltid varit sådan att skolpersonalen varit väldigt dedikerade till verksamheten. När det inte funnits föräldrar nog i styrelsen, när det inte funnits nog med föräldrar till att bilda styrelser, när nybildade styrelser behövt hjälpt så har skolans personal funnits där på plats och kunnat styra upp.
Skolans organisation kan enligt min åsikt naturligtvis bli ännu bättre, tex genom att ge organisationen verktyg till kontinuitet. En förening bestående av skolbarnens föräldrar, skolans personal och kanske till och med en folkvald politiker från kommunen är jag säker på skulle vara ett jättevinnande kort. Kan tänka mig att föräldrar till barn som inte längre går på skolan eller mor o farföräldrar också skulle välkomnas i föreningen. Idag är det endast föräldrar till barn som går på skolan som får vara medlemmar i föreningen och valbara till styrelsen. I styrelsen sitter de ett eller två år åt gången. Jag skulle förorda ett, två och tre år.
Det där med personal i föreningen… Det är ju så att det inte per automatik blir en massa personal i styrelsen. Det är föreningens medlemmar som röstar fram vilka de vill ska vara med i en styrelse och föräldrarna i föreningen är ju minst åtta gånger så många som de i personalen. Sen är det ju dessutom upp till den som kommer på förslag att tacka ja.
Vår fantastiska Styrelse gör just nu ett jättejobb. De har startat ett arbete för att synliggöra de olika styrelsemedlemmarnas styrelseuppdrag genom att ge dem så precisa arbetsbeskrivningar och ansvarsområden det bara går. Ett arbete med att få skolans olika arbetsgrupper att köra på av sig själva är också igång.
Skolans profil,
Jag vet och förstår att det blir svårare och svårare att kunna driva en sk ”profilskola”
Politikernas krav på våra skolor är extrema. Våra elever ska kunna lära sig allt -ALLT!!! Oavsett vad de har för förutsättningar. Studiemålen är i totalfokus. Sånt som samarbete, hållbarhet, vänlighet, solidaritet osv. finns där men är inte längre lika mycket på tapeten. Viktigast är hela tiden studiemålen… Sånt som att hitta barnets favoritintresse och fallenhet försvinner i trängseln. Jag är trots det fullständigt övertygad om att vi på skolan kan fortsätta i samma anda och kanske till och med gasa på och bli en spjutspets när det gäller hållbara val, klimat och hälsotänk. Vi ser ju att skolbarnen trivs, är trygga och mår bra här på vår fina skola.
Kooperativt lärande.
Nu har vi på skolan med vår förste lärare Nina i spetsen börjat arbeta med sk kooperativt lärande. Det går i princip ut på att lära eleverna att det lönar sig att hjälpas åt. Att en grupp elever kan nå ändå längre om de samarbetar. Det för en massa bra saker med sig som tex att det där med att räcka upp handen osv försvinner. Att alla vågar svara och att eleverna lär av varandra. – En toppengrej!
Skolans numera inte längre jättenya rektor Per har gett skola, föräldrar, barn, styrelse och personal digitala fantastiska verktyg till struktur, kommunikation och dokumentation. Tack Per.
Hälsningar Janne